Barn och alkoholister – en vag plats i Västra Frölunda. Gästkrönika av Kajsa G. Eriksson och Lena T H Berglin

Vaga platser

BILD_01

I staden, till största del utanför stadskärnan, återfinns mellanrumsplatser som karaktäriseras av provisorium och det temporära så kallade vaga platser, ”terrain vague”, ett begrepp myntat av arkitekten Ignasi de Solà-Morales. Dessa platser har oftast en livscykel på några år ibland längre. För stadsplanerare, politiker och markägare är dessa platser i viss mån ”arkiverade” som framtida platser för byggnation och projektering. Men för människor som både använder och passerar förbi är dessa platser en del av det vardagliga livet. Vaga platser får en karaktär av stadens ”undermedvetna” och används också gärna av både invånare och staden själv som platser för dumpning av diverse material, grus, gamla kläder, skräp och bortskottad snö. Dessa platser görs osynliga inte bara geografiskt utan också språkligt då de inte nämns eller enbart talas om som problem. Platserna är delvis dolda men också befolkade, här kan man hitta ölburkar, gamla kläder och leksaker och här passerar hundägare, mopedister och joggare. ”Vår” vaga plats hittade vi i Västra Frölunda och gjorde då platsen till vår arbetsplats och studio. Platsen kommer att bebyggas med bostäder under hösten 2014 och kommer därmed försvinna som offentlig plats. Den nya bebyggelsen ingår i ett projekt som heter Äppelträdgården och har tre etapper. Den första etappen är redan byggd, den andra byggs under hösten 2013 och den sista etappen kommer vara bebyggelse på platsen där vi arbetar.

BILD_02

Vag plats från marken

BILD_03

Vag plats från luften.

Runda ringen – igår allmän, imorgon halvoffentlig

Vi har genom Frölunda Kulturhus fått kontakt med några personer uppvuxna i området som har kunnat berätta om platsen. Frölunda torg och husen runt omkring planerades i slutet av femtiotalet och byggdes i början av sextiotalet och området omvandlades då från ren landsbygd till urbant område. I de tidiga planerna omnämns uteplatser kopplade till hyreslägenheterna. Till exempel skall det enligt planerna från 1959 finnas minst 12 kvadratmeter lekplats per normalstor lägenhet. Vi har fått berättat för oss att den numera vaga platsen hade planterade träd runt den runda gräsformen som syns på det äldre flygfotot. Platsen är dränerad med en brunn i mitten, marken är nedsänkt så att det blir lä och med träden runtom skapades också skugga. På sextiotalet användes platsen som lekplats och föräldrar låg i skuggan och hade gemensam uppsikt över barnen som lekte på gräsmattan. Platsen har också sedan dess ett namn, den kallas RUNDA RINGEN. På sjuttiotalet ändrade platsen karaktär och blev en slags baksida till Frölundagymnasiet där ungdomar hängde. RUNDA RINGEN har alltså en medveten formgivning, den är helt cirkulär med träd planterade runt om, består av en nedsänkt rund gräsmatta/äng med en brunn i mitten. Vem som formgav denna plats är ett mysterium, på planerna från tiden visas platsen utritad som en vanlig fyrkantig bollplan.

BILD_04_L

Idag är RUNDA RINGEN i vår mening vag, en plats ”mitt emellan”, en marginal som kan fyllas och tolkas av många. När man läser den gamla stadsplanen och jämför med den nya planbeskrivningen slås man av de språkliga förändringarna. Stadsplanen från 1959 markerar och beskriver ”allmän plats” med olika karaktär och det finns områden som endast får användas för ”allmänt ändamål”. Det ”allmänna” kan kopplas till ”allmänning” att äldre uttryck som beskriver något som är gemensamt. I de nya planerna från 2008 beskrivs de öppna platserna som kommer att lämnas mellan de nybyggda husen med dessa ord ”de sammanhängande trädgårdsrummen står för det halvoffentliga rummet. Där finns gemensamma utrymmen för lek och rekreation”. Istället för att prata om offentliga rum beskrivs i planerna nu en önskan om halvprivata rum och halvoffentliga rum och argumentet för detta är att skapa trygghet.

Vaga ingrepp

Vi började processen med att installera en textil text som skulle interagera med platsens oklara identitet men inte ”bygga bort”det vaga eller ”rensa upp” dess karaktär av ”undermedvetet” offentligt rum. Snarare ge det en form och innehåll som integreras med platsen på flera nivåer materiellt, socialt, geografiskt och hållbart i bemärkelsen att gestaltningarnas uppbyggnad och nedbrytning blir en del av platsens berättelse. Förutom gestaltande och dokumentation så har vi arbetat utifrån informella möten som hela tiden skett eftersom vi fysiskt befunnit oss på plats. Det samarbetet som utvecklats sig mest är arbetet tillsammans med Frölundaskolan och en fritidsgrupp med barn 7-10 år som vi under året har träffat ett flertal gånger, då de som medforskare utforskat den vaga platsen tillsammans med oss.

BILD_05

Textil Text

Skolbarnens använde redan RUNDA RINGEN som lekplats men efter att de hittade oss så inleddes vårt samarbete. Det vi gjorde var att sätta ett material i deras händer och till viss del formalisera utforskandet och diskussioner kring vaga platser och offentliga rum. Skolbarnen tillförde en frenetisk energi och intog platsen med lätthet och självklarhet.

BILD_06BILD_07BILD_08BILD_09

Medforskande skolbarn från Frölundaskolan

Svårare var det att gå vidare med de möten som skedde ordlöst. De alkoholister som befolkar området pratade vi med några enstaka gånger, istället noterade vi varandras närvaro på håll. Det är först nu på slutet som vi mer har kommit till tals, förmodligen har både vårt sätt att se på dom och de på oss förändrats, men det har tagit tid. Eftersom hela området runt den vaga platsen är och har varit en byggarbetsplats det senaste året och där man helt nyligen färdigställt rekreationsområdet Positivparken med nya lekplatser för olika åldrar, träningsmaskiner, boulebanor, fotboll och volleybollplaner och hundrastgårdar så har även denna process noterats och dokumenterats. De som använder området för att sitta ute och dricka öl tillsammans har sedan tidigare byggt upp en egen struktur med platser där de samlas. En konflikt mellan människor som dricker öl utomhus och den nya Positivparken har uppstått.

BILD_10

Alkoholisternas egenhändigt byggda eldstad och vindskydd.

BILD_11_L

Samma plats efter nedrivning av vindskydd i samband med byggandet av Positivparken

Skapande vs ordning o reda

I Frölunda under sent sextiotal fanns en stor lekplats som var en slags träbygglekplats, där barn och ungdomar kunde bygga kojor och annat. Bygglekplatsen finns inte kvar, under sjuttiotalet blev det ett häng för ungdomar som drack mellanöl och revs. Idén om lekplatsen som en plats för gestaltning, där man bygger och skapar, stämmer väl överens med andra exempel från sent sextiotal. Man kan jämföra brädgårdslekplatsen i Frölunda med konstnären Palle Nielsens stora utställning Modellen. En modell för ett kvalitativt samhälle på Moderna Museet från 1968. Tidens tankar och visioner klingar i båda exemplen. Barnens handfasta skapande (de beskrivs att de simmade i färgen på Moderna Museet) ses som en långsam väg mot frihet och ett aktivt samhälle.

BILD_12Barnens koja i skogen

BILD_13

Alkoholisternas vindskydd i skogen

Dagens lekplats för yngre barn i Positivparken står i skarp kontrast mot lekplatsen på Moderna Museet. Här är allt färdigt, sakerna går enbart att använda, inte ändra eller bygga till. Vag är det som är o-färdigt, där det finns en potential för ett tillägg. Det o-färdiga är inte något främmande men uppfattas ofta som något negativt. Det o-färdiga kräver både tolerans och fördragsamhet med det odefinierade, alla rutor kan inte vara ifyllda, allt kan inte ha en låda med en etikett på. Formgivning och design har en mörk baksida, en idé om en ultimat slutgiltighet som innefattar alla drömmar och önskningar. Design är trots allt inte den ultimata platsen för drömmar och önskningar speciellt inte om de bestäms av någon annan.

BILD_14Skylt vi ingången till lekplatsen.

Det känns som om toleransen kring våra gemensamma platser blir mindre och mindre. Det handlar också om klass, om du äger en uteplats att dricka ett glas vin på tillsammans med dina vänner, eller om du utan den möjligheten lämnar din lägenhet och tar dig friheten för något liknande på stadens ägda (våra gemensamma) marker. Tillbaka till den vaga platsen RUNDA RINGEN, en ultimat allmän plats och en vag plats vars identitet är så skör att den nästan inte går att uttala i ord. Men trots det är det här en utmärkt plats för vila, för hemligheter, för skissens frihet, där en nyttighet och en onyttighet inte helt går att särskilja. Det är en gråzon och en marginal som faktiskt tillåter och möjliggör att jag lägger till något, om än enbart mig själv.

Text & foto: Kajsa G. Eriksson och Lena T H Berglin

*Kajsa och Lena driver Vague Research Studios (www.vrstudios.se). Sommaren 2012 inledde Vague Research Studios projektet Vague Terrain – Vague Tissue, där det offentliga utforskas i relation till det vaga genom en konstnärlig process. De menar att det vaga inte enbart innebär en tvetydighet utan också en potential, det vill säga en möjlighet för att något annat än det förväntade skall ske eller skapas. Med sitt arbete i Västra Frölunda vill de exemplifiera och konkretisera denna potential genom att utforska en vag plats under en längre tid. 

Annonser

One Comment on “Barn och alkoholister – en vag plats i Västra Frölunda. Gästkrönika av Kajsa G. Eriksson och Lena T H Berglin”


Vad tycker du om den här platsen?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s