Gårda i mitt hjärta – Gästkrönika av Marie Hjalmarsson Engelke

I mitten av 1990-talet flyttade jag till Göteborg från en småstad i Östergötland där jag växt upp. Jag fick ett andrahandskontrakt på en 1:a i stadsdelen Gårda, centralt i Göteborg. Vid första anblicken såg jag bara utsidan: en flagnande fasad, slitna portar och skräpiga cykelställ. Mina föräldrar lämnade mig med fasa i blicken; ensam i en storstad, med flyttkartonger upp över öronen i en främmande värld. Än idag kan de säga, att ingen lägenhet jag bott i någonsin har haft den charm som denna hade!

Lägenheterna var  ofta varsamt renoverade av respektive hyresgäst. Det fanns en frihet och varje hyresgäst kunde själv måla om och göra lägenheten till sin egen. De flesta kök hade platsbyggda skänkskåp med fina snickerier och detaljer. Min sista lägenhet hade ett stort skafferi, vackert slitna trägolv och en gasspis som kokade vattnet snabbare än alla vattenkokare i världen. Här blev jag kvar tills jag sade upp mitt förstahandskontrakt 2003. Sammanlagt har jag bott i tre olika typer av lägenheter i kvarteren Cedern och Eken.

garda_this_must_be_the_place_goteborg_marie_hjalmarsson_engelke2

År 1997 blev ryktet verklighet, en del av kvarteret var rivningshotat. Inom en kort tidsrymd var sex hyresgäster i trappuppgången bredvid varslade om flytt och de som hade andrahandskontrakt var uppsagda. Huset stod helt enkelt i vägen för E6:ans nya sträckning. Men, var det inte vägen som var i vägen?

Vi grannar slog oss samman. Kämpade för att få bo kvar. Och tillsammans lyckades vi. Den 13 maj 1998 fann jag en lapp tejpad på dörren: ”Den tänkta rivningen av ett trapphus i fastigheten är ej aktuell då Vägverket försöker hitta en annan lösning för dragning av avfarten.” Glädjen den dagen var stor och vi är än idag stolta.

garda_this_must_be_the_place_goteborg_marie_hjalmarsson_engelke3

Hur kom det sig att vi tillsammans lyckades med detta? Jo, vi hade en god gemenskap och den tror jag finns kvar än i dag. Vi grannar träffades och pratade, såväl i den lokala mataffären som i kön till den gemensamma duschen. Vår kamp för att få bo kvar, det gemensamma målet, stärkte samhörigheten. Alla kände igen varandra, hejade och småpratade. I Gårda stod alltid dörrarna öppna för dem som ville in. Mina grannar kom från alla världens hörn. Åldersskillnaden var stor. Jag var bland de yngsta medan en av mina bästa vänner var född 1910. Det fanns alltid något att prata om, erfarenheter att utbyta och nya saker att se. Tog man sin kaffekopp och gick ut på gården fick man alltid sällskap av någon granne. Vi anordnade gemensamma gårdsfester med knytkalas, åt middagar ihop istället för var för sig i sin egen lägenhet. Flera av dessa grannar är mina vänner än idag. Gårdas framtid kommer alltid att beröra oss som har bott där, för den charm och gemenskap jag mött har än så länge inte funnits någon annanstans. Det som bäst kännetecknar Gårda är gemenskap.

garda_this_must_be_the_place_goteborg_marie_hjalmarsson_engelke1

 ”En gång Gårda-bo, alltid Gårda-bo”

Text & Foto: Marie Hjalmarsson Engelke

Läs mer här!

Annonser


Vad tycker du om den här platsen?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s