Med konst i en husvagn

Det finns oerhört många sätt att visa konst på och det är fascinerade hur ett verk i ena stunden  tvärt kan byta tilltal och skepnad bara av att pressenteras i en ny miljö. Under sensommaren fick jag höra talas om en utställning som huserade i en husvagn och när jag fick möjligheten att tala med en av de medverkande, textilkonstnären Kerstin Björk, tog jag chansen att ställa några frågor rörande deras förehavanden.

Kerstin Björk och Hanna Holmgren höll sålunda under sommaren 2013 en utställning i en husvagn. (Som ibland blev t.ex. en bastuvagn då husvagnsutbudet tröt.) De hade med sig material och bjöd in besökarna att vara med och arbeta. De bjöd även med sig konstnärerna Elin Flegman och Lisa Andersson.

Hej Kerstin!

Hej! Vad roligt att er sida heter This must be the place. Jag och mina vänner i Ny Tid Ny Strid brukade ha en klubb som hette så. Är ni också tagit ert namn från världens bästa låt med Talking Heads?

Det är inget som vi egentligen kände till från början, det var ett namn som helt enkelt bara dök upp och kändes som att det speglade vår grundidé! Hur kommer det sig egentligen att ni genomförde en ambulerande utställning i en husvagn?

Det började som en idé förra vintern i skolan, (HDK) vi skulle komma på något projekt och fejksöka pengar från konstnärsnämnden. Vi tyckte väl sedan att det skulle vara roligt att genomföra projektet på riktigt. Vi ville dels komma ut och visa våra examensarbeten och dels vända oss till olika platser som man kanske inte vanligtvis visar konst på och bonusen med att bjuda in folk att vara med och arbeta med oss kändes viktig. Det är intressant med platserna, att det var olika varje gång, att vi inte visste innan vi kom dit hur platsen skulle uppföra sig. Vilka människor som rör sig där, om tejpen släpper från den utställningsyta man hittat. Det kanske inte går att spika och man blir tvungen att hitta på nya sätt att montera upp verken på. Det blev en annan grej än inbjudan till vernissage i ett rum med vanligtvis vita väggar och hela den biten.

Vilka platser har ni varit på?

 Det blev tre platser den här sommaren, Clandestino Botnik, brända tomten i Brunnsparken och en parkering i Gårda.

Hur reagerade folk?

 Vi var lite nervösa inför dessa händelser men vid varje tillfälle fick vid god respons. Folk tyckte att det var trevligt att vara med och arbeta. Vi pratade mycket med varandra. Folk tyckte om att dela med sig av sina historier om vad de håller på med och deras tankar kring konsten. Ibland satt vi alla tysta och arbetade koncentrerat. Det var en fin stämning.

En del kände att de inte kunde vara med för att de inte visste hur man gör. Men vi lärde ut våra tekniker lite snabbt och sen blev det fantastiska verk.

Kommer ni att åka runt vid fler tillfällen?

 Jag hoppas det. Den här gången hade ingen av oss varken bil eller körkort, så logistiken blev ganska problematisk. Men det skulle ju kunna gå att ordna. Om vi får pengar kunde vi köpa en husvagn och hyra en chaufför. Vi vill gärna ut på en längre sammanhängande tur. Det var egentligen planen från början, men vi var tvungna att sommarjobba.

Vi har väldigt mycket material gjort av besökarna, det skulle vi vilja visa någonstans.

Berätta lite kort om ditt konstnärskap?

 Jag ritar mycket men broderar mest. Utifrån broderierna blir det ibland objekt och ibland utvecklas det också ljud.

Har du någon favoritplats i Göteborg?

 Jag tycker om östra Göteborg. Mest där det finns tågpar och lite industriområden, det är ofta fin och vild natur där. Floran i västra götaland är annars tyvärr inget vidare. Jag gillar ju småländsk skog om det ska va.

Med denna sista fråga lämnar Kerstin mig, då hon är ifärd med att frakta ett konstverk medest taxi tillbaka till sin atleje. Taxibilen försvinner ned för backen och försvinner bort bakom ett hus.

Text: Henrik Sputnes


Prylar som mötets möjliggörare:

När värmen intar vår stad ploppar det upp temporära mötesplatser lite här och var. Under en och samma helg bjöds göteborgarna på Pride-festival, Hammarkullekarneval och Andra Långgatans Dag. Vi har tidigare besökt en rad mötesplatser. Gemensamt för dem är att mötet inte sker helt förutsättningslöst. På Kommersen vid Masthuggstorget och på Bagagelucleloppisarna i Slottskogen är det själva kommersen som fungerar som en kanal till det sociala. Ytterligare ett exempel på detta är Megaloppisen i Majorna.


Djungeltrumman nästa!

Flyttlasset har nu gått till Djungeltrumman!! Vi tycker att detta ska bli super spännande och hoppas att ni följer med oss.

http://blogg.djungeltrumman.se/thismustbetheplace/

Bästa Hälsningar

Hanna, Daniel och Henrik


Radhuslängan på höjden.

Söder om Götaplatsen, uppe på höjden, ligger Dicksonsgatan. Döpt efter den skotska affärsmanen Oscar Dickson. Dicksonsgatan är en av de få raka gator bland gångvägar och slingriga gator i det exklusiva villaområdet Lorensberg.

this_must_be_the_place_radhuset_på_höjden_hanna_pros_1.jpg

Stadsplanen för Lorensbergs området fastställdes 1913 och var avsedd för den mer välbärgade befolkningen. Bostäderna skulle representera den moderna tidens patricierbostäder. Byggnaderna visar på tidens mest påkostade bostadsbygge med fasaddetaljer i natursten, portaler, spröjs, dekorerade trädörrar och mönster murning i tegel.

GhmB-575

Bland dessa exklusiva villor på höjden, ligger en radhuslänga byggd i tegel. Radhuslängan byggdes 1914 av arkitekten Arvid Bjerke, som senare även kom att svara för Göteborgsutställningen 1923.

Fotou.nr-0-2104

Radhuslängan om 6 hus med små trädgårdar framför byggdes efter engelsk förebild.

this_must_be_the_place_radhuset _på_höjden_hanna_pros_2.jpg

En bred tegelmur ger skydd ut mot gatan.

this_must_be_the_place_radhuset_på_höjden_hanna_pros_3.jpg

Radhusen är i 2-3 våningar med branta tak täckta av en kupigt tegel. Fasaden är av rött tegel och vackert utsmyckad med mönster murning kring fönster och dörrar.

this_must_be_the_place_radhuset_på_höjden_hanna_pros_4.jpg

Idag är Radhuslängan på höjden ett statligt byggnadsminne och lika exklusivt nu som då.

this_must_be_the_place_ett _radhus_på_höjden_hanna_pros_5.jpg

Konst- och bildvetenskapliga institutionen har bland flera haft sitt hem i radhuslängan och i dag är det  Göteborgs Universitet och diverse företagare som nyttjar husen.

 

Text & Foto: Hanna Bågler Pros

Historiska fotografier:  Göteborgs stadsmuseums arkiv- och föremålsdatabas

 

 


En betongpark i stadens finrum.

Bland stadens finrum ligger en mötesplats i betong.

this_must_be_the_place_goteborg_En_betongpark_bland_finrum_hanna_pros_1.jpg

Denna regniga Göteborgs dag ligger parken tyst ovanför evenemangs stråket. Men så fort solen tittar fram och fåglarna börjar kvittra lite, förvandlas denna plats till en livlig mötesplats.

this_must_be_the_place_goteborg_betongpark_i_stadens_finrum_hanna_pros_2.jpg

this_must_be_the_place_betongpark_i_stadens_finrum_hanna_pros_4.jpg

Här är en plats för skejtare, BMX´are, inlinesåkare och Dirt/streetcyklister.

this_must_be_the_place_goteborg_betongpark_i_stadens_finrum_hanna_pros_5.jpg

this_must_be_the_place_goteborg_betongpark_i_stadens_finrum_hanna_pros_6.jpg

Trasiga skor har kastats upp i träd och har kommit att bli ett konstverk.

this_must_be_the_place_goteborg_betongpark_i_stadens_finrum_hanna_pros_7.jpg

Här blir betongen till ett levande habitat.

this_must_be_the_place_goteborg_betongpark_i_stadens_finrum_hanna_pros_8.jpg

this_must_be_the_place_goteborg_betongpark_i_stadens_finrum_hanna_pros_9.jpg

 

 

Text & Foto: Hanna Bågler Pros


Kolumbusgatans poesi

Lite skymundan i Majorna ligger Kolumbusgatan. Majoriteten av gatan består utav trappor och känns mer som en gångväg snarare än en gata. Vilket gör den extra spännande att utforska.

this_must_be_the_place_goteborg_kolumbusgatans _poesi_ hanna_pros_1.jpg

 

This_must_be_the_place_goteborg_kolumbusgatans_poesi_hanna_pros_2.jpg

Ett garage finns på gatan.

this_must_be_the_place_goteborg_kolumbusgatans_poesi_hanna_pros_3:.jpg

Trappor insprängda i berget.

this_must_be_the_place_goteborg_kolumbusgatans_poesi_hanna_pros_4.jpg

this_must_be_the_place_goteborg_kolumbusgatans_poesi_hanna_pros_5.jpg

this_must_be_the_place_goteborg_kolumbusgatans_poesi_hanna_pros_6.jpg

En lastkaj.

this_must_be_the_place_goteborg_kolumbusgatans_poesi_7.jpg

 

Trappor leder upp till den övre delen av Kolumbusgatan.

this_must_be_the_place_goteborg_kolumbusgatans_poesi_hanna_pros_8.jpg

this_must_be_the_place_goteborg_kolumbusgatans_poesi_hanna_pros_9.jpg

Dörren ger en skymt vad som finns i det äldre huset. Boxningsklubb och replokaler bland annat.

this_must_be_the_place_goteborg_kolumbusgatans_poesi_hanna_pros_10.jpg

this_must_be_the_place_goteborg_kolumbusgatans_poesi_hanna_pros_11.jpg

this_must_be_the_place_goteborg_kolumbusgatans_poesi_hanna_pros_12.jpg

Här avslutas Kolumbusgatan och går in i Stenklevsgatan. Garage, boxningsklubb och en drös av replokaler håller denna blygsamma gata vid liv.

 

 

Text & Foto: Hanna Bågler Pros


Doktor Sven Johanssons Backe

 

this_must_be_the_place_goteborg_sven_johanssons_backe_hanna_bågler_pros_1.jpg

this_must_be_the_place_goteborg_doktor_sven_johanssons_backe_hanna_bagler_pros_2.jpg

this_must_be_the_place_goteborg_doktor_sven_johanssons_backe_hanna_bagler_pros_3.jpg

 

Högst upp på Doktor Sven Johanssons Backe breder Guldhedens vattentorn ut sig. Ritat av arkitekten Nils Einar Eriksson år 1953.

this_must_be_the_place_goteborg_sven_johanssons_backe_hanna_bagler_pros_4.jpg

 

Ståtliga valv.

this_must_be_the_place_goteborg_sven_johanssons_backe_hanna_bagler_pros_5.jpg

 

Tegel.

this_must_be_the_place_goteborg_sven_johanssons_backe_hanna_bagler_pros_6.jpg

Kärleksbudskap runt om tornet.

this_must_be_the_place_goteborg_sven_johanssons_backe_hanna_bagler_pros_7.jpg

this_must_be_the_place_goteborg_sven_johanssons_backe_hanna_bagler_pros_8.jpg

 

Graffiti.

this_must_be_the_place_goteborg_sven_johanssons_backe_hanna_bagler_pros_9.jpg

 

En av stadens vackraste utsiktsplatser.

this_must_be_the_place_goteborg_sven_johanssons_backe_hanna_bagler_pros_10.jpg

 

Foto: Hanna Bågler Pros