De gömda i staden: från Gullbergs kaj till Göteborgs stadsmuseum

År 2014: Den 14 mars arrangerade The non existens center tillsammans med Fristad Göteborg en ”drop in-kryssning” på en båt vid Gullbergs kaj – en endags workshop om de papperslösas situation i staden. Samtalsämnet rörde de uppskattningsvis uppemot 5000 papperslösa som håller sig gömda i staden av rädsla för att bli utvisade. Med på båten var en rad olika kulturutövare och företrädare för några av Göteborgs kulturinstitutioner. Den övergripande frågan som ställdes var – hur kan kultursfären underlätta vardagen för dessa människor och hur kan vi gemensamt bidra till att öppna upp samhället för de som står utanför?

Gullbergsvass_1952_goteborgs_stadsmuseum_this_must_be_the_place4

Vad är ett hem? Vad betyder det att ha ett hem och vad betyder det att inte ha det? Runtom oss är staden under konstant förändring och vi förändras med den. Villkoren för dess omformningar får olika konsekvenser för olika människor. Var och hur man bor, om man är tillåten att bo inom ett lands gränser, är utslagsgivande för huruvida man tillhör eller inte tillhör en gemenskap, eller rent av står utanför. Med på kryssningen var ett flertal papperslösa och de delgav oss sina personliga upplevelser av hur det är att leva som gömd: Här är en text från en av dem som var med under workshopen:

”Hur ser ut en papperslös!?

vem är hen?!

Varifrån kommer papperslösa?!

Jag är en papperslös!

Ser jag konstig ut!

Jag var papperslös hela mitt liv även i mitt land

Vad ville jag?!

Helt enkelt Jag vill ha ett liv utan krig med glädje till alla människor

Jag saknade alla rättigheter under mitt liv och visste ingen av den heller

Varför en stor del av världen lever utan demokrati”

Gullbergskajen_1983_goteborgs_stadsmuseum_this_must_be_the_place1

 I denna korta, men uttrycksfulla text möter vi en människa i exil, som inte tillåts vara en del av ett sammanhang. Hen bara tillbringar sin tid här, i väntan på en hemlik tillvaro. Vi människor tenderar att förändras av att ta oss tid att lyssna till andras berättelser. De enskilda berättelserna har något att säga oss alla. Den andres historia kan ge oss en föraning om ett anat sätt att leva, andra sätt att förstå och tolka verkligheten. Ett samhälle är inte mer civiliserat än det behandlar sina svagaste element.

Gullbergsvass_1952_goteborgs_stadsmuseum_this_must_be_the_place2

År 1943: Det gömmer sig människor på Göteborgs Stadsmuseum, i hemliga skrymslen och lönnutrymmen. Museipersonalen vet inget om de hemliga gästerna som bor i väggarna. Den ena dagen bor det någon där och den andra har de gett sig av i skydd av mörkret. Ute i Europa rasar andra världskriget, Sverige är som bekant neutralt, men de finns en rad personer som vägrar att underlåta sig att inget göra.

norra_hamngatan_goteborgs_stadsmuseum_this_must_be_the_place1

En av dem är Stig Roth, Chef på Göteborgs stadsmuseum och i hemlighet gruppledare för den västsvenska avdelningen av M-gruppen inom C-byrån, försvarsstabens hemliga underrättelsetjänst som samarbetade med den norska motståndsrörelsen. Han gömmer motståndsmän, flyktingar och dissidenter på museet, mitt framför näsan på sina anställda. Efter kriget erhåller han norska Haakon VII:s frihetspris.

stig_roth_1932_goteborgs_stadsmuseum_this_must_be_the_place1

Skärvsamling insamlat av Stig Roth, 1932. 

*

På Göteborgs Stadsmuseum, visas inom kort vandringsutställningen Hembygd – någonstans i Sverige, en utställning där unga människor från hela Sverige får ge sin bild av vad hembygd är för dem. Hembygd – någonstans i Sverige är ett projekt som drivs av Annica Carlsson Bergdahl och Jerker Andersson. I utställningen delges ungas berättelser på film, i fotografi, i intervjuer och i egna texter. Med anledning av, och i samarbete med Hembygd – någonstans i Sverige kommer This Must Be The Place att följa arbetet med invigningen av utställningen på Stadsmuseet den 12 april. Detta kommer att resultera i en rad inlägg kopplade temat hembygd, samt innefatta publiceringar av material från boken med samma namn.

Kraften hos berättelserna känner inga gränser i en global värld, men berättelsen kan likväl tystas av större berättelser, av fördomar, förenklingar och stereotyper. Därför är det viktigt att bevara och värna om de små berättelserna, de individuella särdragen, de personliga erfarenheterna. Vad betyder hembygd för dig ?

Text: Henrik Sputnes

Foto: från Göteborgs stadsmuseums digitala arkiv.


2 kommentarer on “De gömda i staden: från Gullbergs kaj till Göteborgs stadsmuseum”

  1. fagott42 skriver:

    Jag vill bara komplettera din berättelse om Stig Roth. Han hade en medsvuren i Göran Axel-Nilsson, chef för Röhsska museet. Där härbergerades judiska flykingar på vinden. Den norska textilkonstnärinnan Hannah Ryggen ställde ut i museet och ville ha med en nazistkritisk väv. Göran Axel-Nilsson ville inte dra till sig tyskarnas uppmärksamhet på grund av flyktingarnas utsatta position och bad henne dra tillbaka verket. Givetvis kunde han inte avslöja skälet till sin begäran och får i efterhand stå som en person som böjde sig för nazisterna. Inget kunde vara felaktigare!

    • tmbtplace skriver:

      Vi är inte förvånade och tror med stor säkerhet att det finns många fler sådana underbara berättelser om Stig Roth.
      Tack för att du delade med dig och för att du hittade till bloggen.
      varma hälsningar
      This Must Be the Place


Vad tycker du om den här platsen?